Ockulta inslag i midsommarnatten

Ockulta inslag i midsommarnatten

Naturens inneboende kraft

Midsommarnatten är i folktro och folksed fylld med dolda krafter. Blommorna i trädgårdar eller på ängar, källornas vatten, trädens gröna grenar, daggen som föll den natten i synnerhet den som föll på kyrkogården ansågs på gott och ont vara inneslutna med särskilt stor kraft denna natt. Kyrkogårdsdagg ansågs bota sjukdom. Midsommardagg i brödbaket gav bättre bröd. Sjuka gick man ur huse för att i midsommarnattens dagg, nakna rulla sig fria ifrån sina krämpor och sitt lidande.
Vissa blomarter, t ex pionen, skulle helst höljas med pappersstrutar, eftersom det ansågs att det i växtens röda blommor fanns cancer den natten. Grenar av träd som bröts vid en viss tidpunkt om natten avvärjde trolldom. andra kvistar eller löv kunde bota sjukdomar om man förvarade dem rätt.


Övernaturliga väsen och varsel om framtiden

Trots att midsommarnatten är årets kortaste natt, hann en mängd, av folktrons, olika övernaturliga väsen vara aktiva. Man skall akta sig för att bada, annars kan man råka ut för näcken, som är speciellt aktiv denna natt. Bäckahästen är en annan figur man bör se upp för, då även han ansågs extra farlig denna natt. Mot själva djävulen skyddar man sig bäst om man gömt vitlök någonstans under kläderna. Det fanns människor som inte vågade lämna sängen denna natt av rädsla för att inte komma ihåg alla föreskrifter, som man var tvungen att följa, om man skulle klara sig helskinnad ifrån de osynliga, för häxor eller annat otyg som var i farten. Om man råkade ut för något så kunde detta innebära svåra olyckor för lång tid framöver.
Allmänt känd är väl flickornas sed att plocka nio sorters blommor för att lägga under huvudkudden. Helst skulle blommorna plockas vid ett vägskäl och lyckades man sedan somna utan att ha yppat ett ord kunde man i drömmen få se sin tillkommande. Ett annat sätt att få reda på vem som skulle bli ens framtida livskamrat var att plocka ett par exemplar av den så kallade kärleksörten och plantera dessa mellan två takbjälkar, en blomma för flickan och en för pojken. Växte dessa sedan ihop var det klart för bröllop växte dem isär fick man söka sig efter någon annan.
Andra vägar för att få varsel om en eventuell blivande make var att röra ihop en pannkakssmet där saltmängden överdrivs så till vida, att den färdiga pannkan blir näst intill oätlig. Eller liknande företeelser, som att koka en drömgröt, som bestod av lika delar mjöl, vatten och salt eller steka en drömströmming, salt strömming utan något att dricka till. Det var noga att alla som skulle äta också hjälpte till med alla moment vid själva tillagningen. Det något förutsägbara resultatet av allt detta blev naturligtvis en häftig törst. Men det var meningen för att man sedan under natten, i drömmen, skulle bjudas något att dricka av sin tillkommande. Annars kunde man titta ner i en källa, där i vattnet kunde man också få reda på vem som skulle bli en make, men fick man i stället se en likkista betydde detta att man skulle dö före årets slut.
Man kunde även vandra omkring på en rågåker och knyta ihop olikfärgade trådar kring utvalda ax. Trådarna runt axen utgjorde exempelvis ett dödsstrå, ett lyckostrå eller ett giftasstrå. Det strå som växte mest under natten talade sedan om vad man hade att vänta sig under året.
Midsommarnatten var även rätt tid att skära till slagrutan.





Wicca

Litha är denna högtids namn inom wicca och en av de festivaler eller sabbatar som firas. Litha är liksom Samhain en sådan sabbat där slöjan mellan världarna anses vara särskilt tunn. Naturens inre krafter, som en del ser som "älvor" och andra naturväsen, är enligt gamla traditioner störst chans att få se nu. Men då gäller det att hålla sig vaken ute i Naturen allra minst till soluppgången.

Litha firas runt den 21 juni, det är då dagen är som längst och natten som kortast, det är denna dag som den döende solens tid kommer att påbörjas. Med den döende solens tid menar man att dagarna kommer att bli allt kortare medan nätterna kommer att bli allt längre. Litha är även kallad för Feill Sheathain, Alban Hefin och Midsommarsolståndet, eller kort och gott för Midsommar. Denna festival firar det triumferande ljuset och vid denna tid stiger Gudinnan in i sin roll som havande moder. Växtligheten står på sin topp under denna tid, precis som Guden.
Under denna festival är healing, beskydds- och kärleksmagi mer gynnsam än annars och det är därför många traditionellt praktiserar magi under just denna sabbat. Inte bara magin är extra gynnsam under festivalen utan även bröllopsceremonier får gott resultat.
Förr tände man bål för att uppmuntra till fertilitet, hälsa och kärlek. Dessa midsommareldar är kända så långt bak som till 500-talet runt om i Europa. De har fortlevt i Norge, Danmark (man firar sanktehansaften den 23:e) och i delar av Finland här i Norden. I södra Sverige var det vanligt att man på midsommarafton färdades till hälso- eller lyckobringande källor för att dricka av dess vatten.
Eld, mistel, solskivor och fjädrar är alla symboler för högtiden, medan den enda representativa färgen är grön. Den mest passande maten att äta under dagen är frukt. Trots vikten av denna sabbat är den bara en av de mindre högtiderna under året.

Glad midsommar på er allihop! :)