I ljuset av en hund

Hej!
För ett par dagar sedan fick jag ett mess som informerade mig om en ny sajt på nätet som heter Kapitel1. Här kan man publicera sina litterära alster och också få dem betygsatta och kommenterade av andra skribenter. Det här tyckte jag var perfekt - för äntligen kanske jag kan ta mig i kragen och damma av min gamla bok; I ljuset av en hund. :)

Den här boken skrev jag för 10 år sedan och la ut på nätet som en följetong (på egen sajt). Sedan skickade jag den till en vän som är chefsredaktör på en tidning för att få den bedömd. Han hade en hel del konstruktiv kritik att komma med, så jag beslöt mig för att skriva om boken. I dagsläget har jag reviderat halva boken - men i och med Kapitel1, så kanske jag kan få tummen ur och skriva om resten.

Boken handlar om min första shamanska lärare, som var en hund. Hur han kom till mig, vad han lärde mig och hur alltsammans ledde mig in i shamanens värld. En självbiografi in i shamanismen alltså. Det är en spännande och ganska ovanlig historia, tror jag.
Du är välkommen att läsa den på följande adress:

I ljuset av en hund


Jag skulle också uppskatta om du kunde betygssätta och kommentera det jag skriver. För det måste du bli medlem, men det är en enkel procedur. :)
Man har också möjlighet att vinna pris, beroende på hur populär ens bok är - priset består i att man får sin bok tryckt och utgiven.
Tack på förhand.
Mandra

The story of Thunder and Lightning

Jag hittade en liten historia på nätet om Åskan och Blixten, som jag tyckte var lite kul, så jag ville gärna dela med mig av den. :)



The story of Thunder and Lightning

Long ago Thunder and Lightning lived on earth among the people. Thunder and Lightning were sheep; Thunder was the mother and Lightning was her son, a ram. These two animals were not popular among the people, as Lightning was always looking for trouble. As soon as they disagreed with him, he became furious and set everything around him on fire, even the huts and trees. In this way he often destroyed the harvest on farms, and occasionally even people who were in his way were killed.

As soon as Thunder discovered that Lightning behaved in such a manner, she shouted at him as loudly as she could - this was very, very loud! Each time this happened, the neighbours became very upset: first about the damage caused by Lightning and secondly about the unbearable noise from his mother which always followed his outbursts.

The villagers often complained to the king, until the king eventually sent these two to the outskirts of the village informing them that they may no longer have any contact with the inhabitants. This however did not help, as Lightning was still able to see the inhabitants walking around and could still bother them.

The king commanded them to appear before him: "I have given you several chances for a better life, but I see that it is hopeless. You will leave our village and go and live in the wild bush. We never want to see you here again.”

Thunder and Lightning had no choice but to obey the king and to accept the king's decision. They left the village, but remained angry with the inhabitants.

A great deal of trouble still awaited the inhabitants.

Lightning was so angry that he had been banned, that he set the whole bush alight. As it was very dry, the flames spread to the adjacent little farms and even to some of the huts. Once again, the people were desperate. They heard his mother's mighty voice trying to stop her son, but as always it was too late, as the damage had already been done.

The king called all his counsellors together to ask for help. After a long debate, they eventually came up with an idea. They decided to ban both Thunder and Lightning off the face of the earth. They had to go and live in the sky. This, the king told them.

Thus they were sent off to live in the sky where they could not harm the people. At least this is what they hoped!

But things did not quite work out this way.

Lightning still loses his temper and from time to time cannot resist sending fire to the earth. Then you can hear his mother's loud, rumbling reprimand.

Åskan och blixten härjar

Jag vill bara berätta att åskan och blixten härjar ibland, så här års, här uppe.
Vilket innebär att jag inte kan/törs svara i telefon på mina telefontider då.
Ber om ursäkt för detta. :)
Om ingen svarar på mina tider är det högst troligt att det är blixten som är igång.
Förra året slog den ned i telefonjacket, små flammor kom ut, och telefonen gick sönder förstås. Så jag tycker det är bäst att dra ur den mesta elen när det är oväder. Vill inte få mer apparater förstörda. :)
Datorn går dock på batteri också, så den kan jag ha tillgång till under ett par timmar, trots oväder.
Jag brukar meddela dem som jag har healat dessa dagar om vad som sker.
Ni får försöka annan tid helt enkelt.
Nu har jag semester, men p.g.a. oväder i torsdags, så kommer jag att ha lite extra telefontid (vanliga tider) på måndag och tisdag vecka 29. Så kom du inte fram i torsdags - prova då.
Mandra